top of page
  • Louise Palmstierna

Det var dags att reflektera högt

I mindre grupper hade man diskuterat ett par ganska knepiga och engagerande frågor.

På pappersduken som täckte bordet gästerna satt vid, hade man skrivit ritat figurer och gjort prioriteringar och nu ville moderatorn att alla i rummet skulle få höra lite hur tankarna hade gått.


Jag var studioman på konferensen och med en handmikrofon gick jag fram till ett bord där jag sett att diskussionerna varit särskilt energifyllda och så hände det igen.

Kvinnorna vid bordet slog ned blicken, viftade avvärjande med handen och lämnade till en manlig kollega att ta ordet. Det trots att jag hade hört att både Lotta och Pauline hade varit drivande i samtalen.

Det händer nästan varje gång

Tjejer räcker inte upp handen

Tar inte mikrofonen

Håller inte presentationen

leder inte mötet

lika ofta som killarna


Det behöver vi göra

om vi vill bli och vara självklara spelare

när det ska rekryteras, anlitas och satsas på

Vi behöver räcka upp handen...



1 visning0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
Inlägg: Blog2 Post
bottom of page